2017-09-13 -     Nyhet   Artiklar

Läs om hur Maria och Malin startade och tog sig i mål

Vad fick er att bestämma er för att starta med itrim?

Efter mitt sista barn satt kilona fast och när jag skilde mig för några år sedan gick jag upp ytterligare 10 kg, säger Malin. På 50 årskontrollen fick jag sedan höra att jag skulle behöva börja äta blodfettssänkande medicin; då fick det vara nog! Jag ville inte bara vara någon som åker till jobbet, och stoppar något i magen efter det och dör på soffan resten av kvällen. Jag ville lägga om mitt liv och få en kropp som hjälper mig med mitt liv!

Övervikten har funnits under lång tid för mig trots att jag alltid har tränat mycket, säger Maria. Jag har gått lite upp och ner och hållit på med att jojo banta genom åren. Jag har ju förstått att såhär kan jag inte leva. När min mamma dog och jag i samma veva dessutom fick skyhögt blodtryck bestämde jag mig. Jag hade hört att Itrim fungerade bra och framförallt att det fungerade över tid, ja att Itrim till och med var världsledande på viktminskning och då var jag beredd att satsa på det. Så jag anmälde mig på en informationsträff, och på den träffen satt faktiskt Malin så vi har följts åt från första stund!

Och vad har ni fått med er under resans gång?

Förutom -33 kg och fantastiska värden på min 50 årskontroll, skrattar Maria, så har vi fått en fantastisk gemenskap och vänskap genom Itrim, dels med vår egen itrim grupp men även genom andra itrim grupper. Varje lördag träffas vi med Uppe med tuppen gänget där vi tränar först och sedan äter lunch tillsammans och det har inte varit en enda lördag sedan start som det inte varit några på plats. Vi båda har också sprungit hela tjejmilen, vilket absolut inte fanns tro på innan Itrim säger Maria och Malin

Jag har minskat 20 kg samt att jag nu orkar leva och göra det jag vill! Jag upplever också en egen utveckling som skett tack vare gruppen, lägger Malin till. Jag har aldrig tidigare tagit hjälp av någon i mitt liv, och så hamnar jag i detta sammanhang där jag sakta började fråga om hjälp och fick allt stöd därtill. Sedan tror jag inte att ett år räcker, det är ju detta andra år som jag på riktigt får jobba med huvudet och ställa om alla vanor. Jag behöver också lära mig att landa och inte befinna mig i den snabba viktminskningen och konditionsökningen utan i stället behålla alla värden, och det är ju dötråkigt. Då gäller det att lära skallen att glömma kickarna och faktiskt leva.

 

Du Maria blev ju årets iksuit: hur kändes det?

Det var ju fantastiskt ärofyllt! Tänk att en helt vanlig vardags motionär kan bli årets iksuit!